Gåaltoe är en kultsjö av stor betydelse för den samiska kulturen och religionen. Den ligger i Sápmi, det samiska kulturområdet som sträcker sig över norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Rysslands Kola-halvö. Denna sjö är en av många heliga platser där samer har utfört religiösa ceremonier och offer i århundraden.

Kultsjön Gåaltoe representerar en ovärderlig del av samisk kultur och andlighet. Dess bevarande är avgörande för att skydda det samiska arvet och för att främja en hållbar samexistens mellan majoritetssamhället och urfolken. Att värna om Gåaltoe är också att värna om en viktig del av vårt gemensamma världsarv.

Gåaltoes betydelse i samisk tro

Gåaltoe har länge varit en central plats för andlig praktik och tillbedjan inom den samiska kulturen. Sjön anses vara bebodd av kraftfulla andar och har varit en samlingspunkt för ceremonier, bön och offer. Traditionellt har Gåaltoe använts för olika ceremonier, inklusive offer av renar och andra gåvor till de andar som anses skydda samernas levnadssätt, främja fruktsamhet och ge vägledning.

För samiska samhällen fortsätter Gåaltoe att vara en plats för gemenskap, kulturell identitet och andlig praktik. Sjön är en levande del av den samiska historien och nutiden, där gamla traditioner möter nutida utmaningar.

Om Gåaltoe

• Gåaltoe är en långsmal insjö i Vilhelmina kommun i Lappland, mellan Saxnäs, Fatmomakke kyrka och Marsfjället.
• Gåaltoe ligger ungefär 542 meter över havet. Den är drygt 53 kvadratkilometer stor och den djupaste punkten är 129,8 meter djup.
• Gåaltoe ingår i Ångermanälvens huvudavrinningsområde. Den ligger uppströms från sjön Malgomaj (som befinner sig ungefär 385 meter över havet).
• Gåaltoe är reglerad för vattenkraftsändamål.

Gåaltoe och vattenkraften

Gåaltoe är en reglerad sjö som används som vattenmagasin för Stalons kraftstation. Det finns en 250 meter lång tilloppskanal som leder vatten från Gåaltoe till kraftverkets tilloppstunnel.

I samband med att kraftverket byggdes här år 1958-1961 anlade man en damm i Gåaltoes utlopp och detta innebar att Kultsjöån, Gåaltoes naturliga utlopp, i stort sett torrlades.

Idag tappas ett flöde på 1,5 kubikmeter per sekund i den gamla åfåran vintertid. Ett antal grunddammar har byggts i åfåran, vilket bibehåller vattennivån i de mellanliggande sjöarna och Kultsjöån ser inte längre helt torrlagd ut.

Utmaningar

I takt med modernisering och industriell utveckling står Gåaltoe, liksom många andra samiska heliga platser, inför ökade hot. Miljöförstöring, klimatförändringar och exploatering av naturresurser innebär risker för sjön och miljön omkring den. Det pågår insatser för att skydda Gåaltoe och bevara den, så att den kan fortsätta fylla sin roll för samer och andra urfolksgemenskaper. Dessa insatser inkluderar både lokala initiativ och internationellt samarbete för att säkerställa att inte bara sjön och dess närmiljö utan också traditionella riter och kulturarv kan leva vidare.

Gåaltoes framtid som en helig plats är beroende av lyckade bevarandeinsatser och ökad medvetenhet om dess betydelse. Genom utbildning och dialog kan en större förståelse och respekt för denna unika plats och dess roll i samisk kultur uppnås.

Vilhelmina – Vualtjere

Vilhelmina socken fick sitt namn efter Gustav IV Adolfs gemål, drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina. Innan dess användes namnet Volgsjö, som är en försvenskning av det samiska namnet Vualtjere.

Namnet Vualtjere har förleden  vuelkedh’, vilket betyder fara, avresa och här syftar på den samiska vårflyttningen. Efterleden är är jaevrie, sjöa’.

Flera samiska fornlämningar har hittats i Vilhelmina kommun, bland annat en björngrav vid Gråtanån, en offerplats i Bäsksjö och lämningar efter en renvall och kåtatomter i Tomasvallen.

Orten Vilhelmina uppstod som en så kallad kyrkstad på 1840-talet. Kyrkans närvarokrav innebar långa resor eftersom socknen då var mycket stor och en kyrkby uppstod eftersom människor behövde någonstans att övernatta. Inom nuvarande Vilhemlina kommun ligger även kyrkstaden Fatmomakke, som användes av både samer och svenska nybyggare. Fatmomakke var en så kallad lappstad, det vill säga en kyrkstad som huvudsakligen bestod av fasta kåtor och bodar där samer övernattade i samband med kyrkobesök. Fatmomakke lappstad är en av de bäst bevarade lappstäderna i hela Lappland och är idag skyddad som kulturreservat.