Elsa Laula Renberg (1877-1916) var en barnmorska, feminist och samisk aktivist som föddes i närheten av Storseleby (sydsamiska:  Jïjnjesovvene) i Vilhelmina socken.

Hennes arbete med grundandet av samiska organisationer, inklusive kvinnoförbund, och enandet av samer över nationsgränserna har haft stor betydelse för det samiska organisationsarbetet i Norden. Hennes födelsedag den 29 november är sedan år 2017 allmän samisk flaggdag.

Bakgrund

Elsa Stina Larsdotter Laula föddes nära Storseleby den 29 november 1877 och växte upp i Såafoe vid Matsdal, Dikanäs, i Vilhelmina socken. Föräldrarna var när hon föddes renägande samer. Fadern hette Lars Thomasson Laula (1846-1899) och kom från Ljusfjäll i Västerbotten. Modern hette Kristina Josefina Larsdotter (1847-1912). Elsa var deras fjärde barn.

Elsa Laula barndomshem var en liten stuga bestående av kök, kammare och farstu, och där bodde ett tiotal personer tillsammans under fattiga omständigheter. När Elsa var nio år gammal hamnade fadern i fängelse dömd för att ha stulit betande kreatur.

Under de tre åren 1888-1891 gick Elsa Laula på Lappmissionens skola i Bäcksele. På den tiden var det brukligt att eleverna inhystes hos bönder i trakten och bara fick resa hem till sina familjer två gånger per år.

Från och med år 1892 inträffade några dåliga år då det blev mycket ont om vinterbete för renarna, och familjen Laula tvingades ge upp renskötseln och istället försöka försörja sig som småbrukare på sitt lappskatteland som de kallade Kanaan. De hade inte någon lagfart för marken och konflikter uppstod med icke-samiska nybyggare i trakten.

Studier och tidig samisk aktivism

När Elsa Laula var ung var hennes familj involverad i en marktvist med icke-samiska nybyggare, och i juli 1899 – dagen innan tvisten skulle tas upp av domstolen – drunknade både Laulas far och åttaårige bror under mystiska omständigheter. Trots de misstänkta omständigheterna utredde de svenska myndigheterna aldrig drunkningstillbudet.

Elsa Laulas mor Kristina uppvaktade ett halvår senare, som en del av en större samisk delegation, kung Oscar II för att klaga på ersättningsplikten i renbeteslagen från år 1898, och resultatet blev att hon fick ett kungabrev som gav henne rätt att bebo och bruka Kanaan under resten av sitt liv. Dessutom såg drottning Sofia till att Elsa Laula erhöll ett studiestipendium så att hon kunde studera i Stockholm.

Under 1904-1905 utbildade sig Elsa Laula till barnmorska i Stockholm och kom där i kontakt med rösträttsaktivister och feminister. År 1904 grundade hon Lapska Centralförbundet, det första formella sameförbundet i världen. Elsa Laula var förbundets ordförande och gav samma år också ut kampskriften ”Inför lif eller död? Sanningsord i de lapska förhållandendena.” som trycktes i 6 000 exemplar och skickades ut till alla tidningar i landet. Fjorton år (!) senare blev den uppläst i Sveriges riksdag.

1904 var också året då Elsa Laula tillsammans med Torkel Tomasson och Johan Enok Nilson utsågs till talesperson för ”lapparna i Åsele, Wilhelmina och Lycksele” och inför kung Oscar II framförde hur svårt för de renskötande samerna fått att klara sig på grund av den lag som gjort dem ersättningspliktiga för att renar betade på slåttermark ovanför odlingsgränsen. Den talföra Elsa Laula drog mycket uppmärksamhet till sig, blev omskriven i tidningarna och knöt kontakt med Fredrika Bremer-förbundet.

Stockholmstidningarna beskrev vanligen Elsa Laula med ord som vältalig, energisk och aktiv, medan de tidningar som gavs ut närmare hennes hembyggd var mycket mer kritiska. Tidningen Umebladet publicerade till exempel artiklar år 1906 och 1907 där de bland annat beskriver Laula som ”en i fantasidräkt klädd kvinna” och omnämner hennes tal som ett oerhört svammel ”som väl tar rekordet i det rosenrasande”.

Giftermål och flytt till Norge

År 1908 gifte sig Elsa Laula med Tomas Petersen Toven. De nygifta antog efternamnet Renberg och flyttade till Norge, där de bosatte sig söder om Mosjøen. Där ägnade de sig åt renskötsel och fick sex barn, varav fyra överlevde småbarnsåren.

Vid sidan av familjeliv och renskötsel fortsatte Elsa Laula Renberg att vara en stridbar agitator och förkämpe för samers och kvinnors rättigheter. En viktig fråga för Elsa Laula var kampen för samernas medborgerliga rättigheter och mot de orättvisa lagar kring markrättigheter som gynnade icke-samer i Sapmi på samernas bekostnad.

Tillsammans med sin make drev Elsa Laula på bildandet av Brurskanken samiske lag, en organisation som grundades år 1908 som en av de allra första sameföreningarna i Norge. (Vid den här tidpunkten fanns redan sedan några år tillbaka Fatmomakke och Tärnaby sameföreningar i Sverige. Lapska Centralförbundet hade däremot tynat bort.)

Kvindeforening och de samiska landsmötena

Två år efter grundandet av Brurskanken samiske lag startade Elsa Laula Brurskanken samiske kvindeforening för att uppmuntra de samiska kvinnorna att vara mer aktiva i det samiska organisationsarbetet. Det var denna förening som några år senare var initiativtagare till det stora samiska landsmötet (för både kvinnor och män) i Trondheim år 1917 – det allra första samiska gemensamma landsmötet någonsin. I arbetsgruppen bakom landsmötet ingick förutom Elsa Laula bland annat Ellen Lie, Ellen Olsen Toven och Anna Renfjell.

Det samiska landsmötet i Trondheim öppnades den 6 februari 1917 och det är därför den 6 februari numera är samernas nationaldag. (Valet av nationaldag för samerna stadsfästes på den Nordiska samekonferensen i Helsingfors år 1992.)

Det första samiska landsmötet i Sverige hölls år 1918 och då återuppstod också Lapparnas Centralförbund.

Epilog

Elsa Laula Renberg avled blott 53 år gammal i Brønnøy, Norge den 22 juli 1931. Dödsorsaken var tuberkulos. Hon är begravd på Dolstads kyrkogård i Mosjøen.

Litteratur

  • Laula, Elsa, Inför lif eller död? – Sanningsord i de lapska förhållandena, original: Wilhelmssons boktryckeri AB, Stockholm, 1904; faksimil: Gaaltije, Östersund, 2003 (serie: Skrifter utgivna av Gaaltije – 3), ISSN 1650-3503
  • Åhrén, Ingvar; efterskrift i Inför lif eller död?, faksimil, Gaaltije, Östersund, 2003, ISSN 1650-3503