Andreas Wilks (1884-1953) var en frälsningssoldat och framstående tenntrådsslöjdare, och en drivande kraft bakom att bevara den traditionella samiska tenntrådsslöjden och öka dess popularitet i Sverige. Han föddes i den lilla orten Dikanäs i Vilhelmina socken, och blev år 1906 sekreterare i sameföreningen Fatmomakkelappförening; sedermera Vilhelmina och Åsele lappars enskilda arbetsförening.

Som frälsningssoldat fungerade Wilks som ambulerande samemissionär i Jämtland och Lappland, först med byn Dorris i Vilhelmina socken som bas och därefter som befälhavande officer i Kittelfjäll, även detta en ort i Vilhelmina socken. Efter pensionen bosatte sig han och hans hustru i hennes hemby Grundfors i närheten av kyrkstaden Fatmomakke i Vilhelmina kommun.

Andreas Wilks avled på Hällnäs sanatorium i Västerbotten den 12 november 1953.

Om du vill se exempel på tennslöjdsbroderier som skapats av Andreas Wilks och hans hustru Syrene kan du besöka Dikanäs kyrka där flera olika kyrkotextilier prydda med tennbroderier finns bevarade.

Bakgrund

Andreas Engelbert Wilks föddes den 30 november 1884 i Dikanäs, en ort i Vilhelmina socken som på sydsamiska heter Gäjka. Hans föräldrar var de renskötande fjällsamerna Lars Tomasson Wilks och Kristina Nilsdotter Gorek från Vilhelmina.

Efter sex terminers skolgång i Bäsksele, en ort i Vilhelmina socken där Svenska missionssällskapets hade en skola, började Andreas Wilks arbeta som dräng och vallpojke i Fredrika, den ort ditt föräldrarna flyttat år 1900 efter att de givit upp renskötseln.

Så småningom flyttade Wilks tillbaka till Dikanästrakten och fick år 1908 jobb hos en renskötande släkting.

Tenntrådsbroderi

Redan som ung var Andreas Wilks fascinerad av det samiska tenntrådsbroderiet, trots att det på den här tiden hade förlorat mycket av sin forna popularitet och traditionen såg ut att vara på väg att dö ut. Hans mamma hade sparat gamla verktyg som förr hade använts för tennbroderi, och detta tycks ha tänt en gnista i den unge Wilks och fått honom att börja spåra upp fler gamla bevarade tennslöjdsredskap hos samefamiljer. Han studerade också gamla tennbroderade föremål och intervjuade äldre människor som fortfarande hade kunskap om de olika tennslöjdsteknikerna.

När han var i tjugoårsåldern började Wilks experimentera med framställandet av egen tenntråd som han broderade med. Under sin levnad skulle han komma att utveckla och modernisera framställning av tenntråd på flera olika vis; han övergick till exempel till att spinna tennet kring en björntråd istället för att använda en rensena. Björntråd gick att köpa i butiken, vilket gjorde det enklare för den som inte hade tillgång till renar. Wilks gjorde också processen enklare genom att överge den gamla traditionella vridaren och istället använda sig av en slända som samerna tidigare endast brukat för spinnandet av ullgarn.

År 1926 gifte sig Wilks med nybyggardottern Syrene Hermansson från Grundfors, ett samhälle beläget ungefär åtta mil från tätorten Vilhelmina. Snart blev tennslöjden något av ett familjeföretag, eftersom även Syrene, Wilks bror Lars och Lars hustru Sanna – som även var Syrenes syster – engagerade sig i slöjdandet. Tillsammans skapade de inte bara fantastisk tennslöjd, utan de såg också till att samla in och dokumentera gamla mönster för att hindra dem från att försvinna. En mängd gamla mönster insamlade av dem publicerades senare i boken ”Mönsterbok för lapsk hemslöjd i Västerbottens län”.

Andreas Wilks lärde gärna ut tenntrådsbroderi och bidrog till att tennslöjden fick ett uppsving, särskilt i Jämtland, Härjedalen, Västerbotten och Norrbotten där han höll många kurser under årens lopp.

Den samiska organisationsrörelsen

År 1906 blev den blev den tjugoårige Andreas Wilks sekreterare i Fatmomakke lappförening. Denna förening, som var en av Sveriges första sameföreningar, kom så småningom (1912) att byta namn till Vilhelmina och Åsele lappars enskilda arbetsförening.

År 1913 blev Wilks ordförande i föreningen, en position han kom att behålla ända till 1948. Under sin långa tid som aktiv arbetade Wilks mycket med att uppmuntra och stödja bildandet av nya lokala sameföreningar och han var bland annat involverad i att organisera samer i Tärna och Ammarnäs.

Wilks var också engagerad i samefrågor på riksplanet där han bland annat propagerade mot den juridiska uppdelning mellan renskötande och bofasta samer som skapats av den svenska rennäringslagens införande i början av seklet.

Frälsningsarmén

År 1915 gick Wilks med i Frälsningsarmén och våren 1918 började han sina studier vid Frälsningsarméns krigsskola i Stockholm. Efter tiden i Stockholm återvände han till Vilhelmina socken och bosatte sig i byn Dorris. Med Dorris som bas var Wilks aktiv som samemissionär i Jämtland och södra Lappland. År 1928 utsågs han till befälhavande officer i den nybildade Frälsningsarmékåren i Kittelfjäll, och en position han behöll fram till pensionen år 1942.