Fatmomakke (sydsamiska: Faepmie) är en ort vid foten av Marsfjällen som från 1700-talet och framåt växte upp kring Fatmomakke kyrka. Sedan år 2014 är Fatmomakke skyddat som kulturreservat. Fatmomakke ligger vid Kultsjön, cirka 12 mil nordväst om tätorten Vilhelmina, längs den natursköna Vildmarksvägen.

Fatmomakke har inte bara haft en viktig religiös betydelse, utan var också en plats som kom att bli viktig för handel, för turism och för bildandet av en av landets allra första lokala sameföreningar.

Idag ligger det ungefär 80 kåtor och 20 timrade stugor i Fatmomakke. Stugorna ligger ganska nära vattnet, medan kåtorna ligger längre upp i sluttningen. Traditionellt var det samerna som uppförde och använde sig av kåtorna, medan icke-samiska nybyggare föredrog timrade stugor.

Gudstjänster

Från midsommar till hösthelgen (sista helgen i augusti) firas gudstjänst i Fatmomakke kyrka varje söndag med start klockan 11:00.

Guidning

Under sommaren (från midsommar till mitten av augusti) erbjuder länsstyrelsen gratis guidning genom Fatmomakke kyrkstad varje söndag klockan 15:00. Föranmälan görs till Vilhelmina turistbyrå på telefon 0940-398 86 eller tuby@vilhelmina.se.

För övriga dagar går det att boka guidad tur för 50 kronor per person eller enligt överenskommelse. Barn upp till 12 år medföljer gratis. Kontakta Vilhelmina turistbyrå för mer information.

Kyrkan och utställningen

Från midsommar till hösthelgen i slutet av augusti håller kyrkan och utställningen i Kulturrummet öppet dagligen.

Namnet Fatmomakke

Namnet Fatmomakke kommer från sydsamiskan. Förleden fatmo (faepmie) är troligen ett nordiskt inlån och avser en plats där en större dal blir smalare. Efterleden makke (mehkie) avser en sträcka mellan två sjöar eller längs en älv där man inte kan färdas med båt utan måste gå och land och färdas till fots.

Fatmomakkes historia

Fatmomakke är en samisk mötesplats där ett kapell uppfördes så tidigt som på 1700-talet.

År 1780 reste prästen Per Rådström från Åsele för att möta en grupp samer vid övre änden av Ransarsjön, och de berättade för honom att de önskade uppföra ett kapell på en plats de sett ut – Fatmomakke. Vid den här tiden brukade fjällsamerna i Åsele lappmark bevista gudstjänster i Norge istället för i Sverige, och då särskilt i Dolstads kyrka i Mosjøen. (Det finns också vissa uppgifter som tyder på att det i mitten av 1700-talet fanns en kyrkkåta på en holme där Ransarån rinner ut i Kultsjön, men dessa är obekräftade, och numera svåra att utreda eftersom regleringen av Kultsjön gjorde att holmen delvis översvämmades.)

Kyrkobyggnaderna

Samernas önskemål om ett kapell godkändes av den svenska statskyrkan och redan år 1781 uppfördes två rymliga kåtor samt ett stort skjul på stolpar här för firandet av gudstjänster. Ungefär tio år senare byggdes en ny gudstjänstlokal; en liten sexkantig byggnad med glesa väggar av fjällgran. Enligt uppgift ska den ha saknat både golv och kyrkbänkar.

År 1832 beslöt sockenstämman i Vilhelmina att en ny kyrka skulle uppföras i Fatmomakke, huvudsakligen för att de nu fanns så många bönder i trakten att den gamla kyrkan hade blivit för trång. Den nya kyrkobyggnad som restes såg till formen ut ungefär som en lada. Den hade glesa timmerväggar och ett tak av smala granstammar och näver. Golvet bestod av kluvna stockar.

När även den här kyrkobyggnaden hade blivit för trång fattade man beslut om att bygga en ännu större. Denna nya kyrka, som uppfördes under 1880-talet, står fortfarande kvar i Fatmomakke och används än idag. Den gamla kyrkobyggnaden revs i samband med att den nya uppfördes.

Dagens kyrkobyggnaden i Fatmomakke består av trä och går i nyklassicistisk stil. I början av 1930-talet isolerades den genom att man klädde tak och innerväggar med masonit och fyllde mellanrummet i väggarna med sågspån. Man lät också ersätta den gamla altartavlan, som var målad av en man vid namn Meurk, med en ny målad av Gerda Höglund.

År 1978 genomfördes en ny renovering och då tog man bort mycket av det som lagts till under 1930-talet. Interiören återställdes och Meurks altartavla sattes tillbaka, samtidigt som Höglunds flyttades till sakristian. Man förstärkte också kyrkobyggnadens stomme.

Kyrkhelgerna

I Fatmomakke firade man initialt två kyrkhelger per år, vilka sammanföll med samernas flyttningar till och från vår- och höstvistet. I början av juni flyttade man upp till sommarvistena på kalfjället och i samband med detta hölls vårens kyrkhelg i Fatmomakke. I september var det dags att flytta ned igen inför vinter och då hölls höstens kyrkohelg.

När mark i Vilhelmina socken började odlas på 1800-talet, av både samiska och icke-samiska nybyggare, blev det populärt att bosätta sig så att man inte hade alltför långt till kyrkan och mötesplatsen. Därigenom började ett samhälle med åretruntbefolkning att växa upp här.

I takt med att den bofasta odlande befolkningen ökade fick vårens och höstens kyrkhelger sällskap av ytterligare en kyrkohelg: mitthelgen som inföll under sommaren. Denna kyrkohelg tillkom eftersom den passade jordbruksbefolkningen bättre; under våren och hösten var de ofta upptagna med arbetet med odlingarna, men under mitthelgen i juli fanns tid över innan skörden. Mitthelgen blev så småningom en viktig konfirmationshelg.

Traditionen med tre kyrkohelger lever fortfarande kvar i Fatmomakke, fast med lite ändrade datum. Vårhelgen infaller inte längre i början av juni utan vid Midsommartid, Mitthelgen infaller tredje helgen i juli, och Hösthelgen har flyttats från september till sista helgen i augusti.

Länsmansstugan

Den äldsta av de överlevande byggnaderna är troligen Länsmansstugan, och då särskilt den östra delen av stugan. Exakt vilket år den östra delen härrör från är oklart, men det är något av åren kring sekelskiftet 1700/1800, och den användes ursprungligen som tillfällig bostad för den präst som reste till Fatmomakke för att hålla i vårens och höstens kyrkohelger. Den västra delen av Länsmansstugan tillkom senare, i samband med att en ny kyrkobyggnad uppfördes, och västra delen består delvis av virke som återanvänts från den första kyrkobyggnaden.

Information från 1870-talet visar att under kyrkohelgerna på den tiden begagnade sig prästen av Länsmansstugans inre rum medan Länsman hade det yttre.

Frälsningsarmén

Det är inte bara statskyrkan som har varit aktiv i Fatmomakke utan platsen blev också ett viktigt nav för den framväxande Frälsningsarmén.

I mitten av 1940-talet donerade den populära samiska sångerskan och frälsningssoldaten Anna-Lisa ”Lapp-Lisa” Öst en stor timmerkåta till Frälsningsarmén i Fatmomakke.

Faepmien saemien sibrie / Fatmomakke sameförening

Faepmine saemien sibrie (Fatmomakke sameförening) grundades den 5 september 1904 och är därmed en av de äldsta lokala sameföreningarna i Sverige, och dess tillkomst och verksamhet kom att ha en viktig inverkan på det fortsatta samiska organisationsbyggandet i Norden.

Fatmomakke sameförening – eller Fatmomakke lappförening som den hette då – grundades på vinden i en timrad kyrkstuga under den kyrkohelg som inföll under hösten 1904. Syftet var att tillsammans arbeta för samernas sociala, ekonomiska och politiska intressen. Fatmomakke sameförening kom snart att bli en drivande kraft bakom tillkomsten och utgivningen av samernas första egna tidning, den som idag går under namnet Samefolket.

I samband med kyrkohelgerna arrangerade sameföreningen politiska möten och sammanträden, och år 1926 invigdes ett föreningshus i Fatmomakke. Representanter för svenska staten i södra Lappland, såsom landshövdingen, började vända sig till sameföreningen i Fatmomakke när de ville ha kontakt med samerna om området.

Föreningen har under årens lopp genomgått flera namnbyten, från Fatmomakke lappförening till Vilhelmina och Åsele Lappars Enskilda Arbetsförening (1912), Vilhelmina-Åsele lappförening (1917) och slutligen Fatmomakke sameförening (1948).

I skrivande stund har Fatmomakke sameförening strax under 200 medlemmar, varav de flesta kommer från Vilhelmina Norra sameby eller Vilhelmina södra sameby.